Hur lyckas man med textsamtal med de allra yngsta?

Sista tiden har det på facebookssidan "En läsande klass" kommit en hel del påståenden från frustrerade pedagoger som undervisar de allra yngsta; ; "Mina elever är omotiverade till ELK." "De vill inte att man stannar upp i texten","De kan inte sitta still", "De orkar inte lyssna.". Lika många inlägg är åt andra hållet. "Åh vad detta fungerar bra". "Eleverna satt som små ljus" "Tiden räckte inte till" ",Vi var tvungna att läsa ut boken". Att vi upplever detta arbetssätt/förhållningssätt till texter så olika måste ju bero på flera saker. Hur vana barnen/eleverna är att lyssna på böcker, hur långa lässtunderna är och vilken elevgrupp man har m m. Detta visar väldigt tydligt att ELK inte går att köpa rakt av som en receptbok. Man måste hitta sin väg och sin struktur utifrån sin egen undervisning och sin elevgrupp.

Har man elever i förskola, förskoleklass eller i åk 1 som är ovana lyssnare och ovana att samtal om text så är det viktigt att man inte har för långa lässtunder och att man väljer böcker/texter utifrån sitt eget intresse och den elevgrupp man har. Jag har märkt att det kan vara en fördel att använda lättlästa böcker med många bilder som en inkörsport. I det smörgåsbord av texter som finns i projektet En läsande klass kan man plocka dessa godbitar och inleda lässtrategiarbetet med. Här kan ni hitta några av mina absoluta favoriter; 

• http://enlasandeklass.se/wp-content/uploads/2014/03/basta_vanner.pdf
• http://enlasandeklass.se/wp-content/uploads/2014/04/hjalp_jag_gjorde_illa_linn.pdf
• http://www.enlasandeklass.se/wp-content/uploads/2014/05/jattarna_anfaller.pdf
• http://enlasandeklass.se/wp-content/uploads/2014/04/bli_sams.pdf
• http://media.enlasandeklass.se/2014/03/vem_lurar_vem.pdf
• http://enlasandeklass.se/wp-content/uploads/2014/03/gamen_polly_rymmer.pdf

För att variera högläsningen kan det vara en rolig idé att använda storbildsböcker, flanosagor eller varför inte smartboard om ni har tillgång till det. På det sättet är det lätt för alla barn att se och att följa med i texten/berättelsen. Kanske kan det vara bra att gå på bildpromenad före själva läsningen av texten. Se mitt tidigare blogginlägg om detta; http://marietrapp.blogspot.se/2014/05/bildpromenad-med-lasfixarna.html

För de allra yngsta kanske man också känner att de inte riktigt är mogna att börja använda verktygen/strategierna själva. Låt då strategierna bli pedagogens verktyg istället,  för att göra högläsningen mer reflekterande. Ett bra förslag kom från Malin Rang på facebooksidan En läsande klass; "Man kanske inte behöver nämna strategierna vid namn i vanlig högläsning, utan mer prata för sig själv:" Undrar vad det betyder att han är skrockfull .. Vet någon?" Eller: "Vad spännande det här kapitlet slutade! Vad tror ni händer i morgon när vi läser?" Eller: "Nisse var ju sjuk igår. Kan någon berätta vad som hände i boken? o s v"

För en del pedagoger har våra läsloggar varit ett stöd att ha bredvid sig under högläsningsstunden. Inte för att dokumentera i utan att ha som stöd bredvid sig för att komma ihåg vilka strategier man kan lyfta. Vikten av att förbereda sig inför högläsningsstunden får heller inte glömmas bort. Att man läser igenom den aktuella texten, markerar lässtopp, antecknar hur man kan tänka högt o s v.

Egentligen är ju inte dessa tankar och arbetssätt någonting nytt. Skillnaden är att vi gör det mer medvetet och strukturerat samtidigt som vi sätter ord på vad vi gör. Vi synliggör tysta tankeprocesser och får ett gemensamt språk att bygga vidare på.

Uppstarten i förskoleklass - ett exempel på hur man kan börja...

I onsdags var det dags att få uppleva den där magiska känslan att öppna en ny gemensam högläsningsbok. Under flera år har vi valt att läsa och arbeta med "Lyckostjärnan" i förskoleklass. Samtidigt som vi introducerar detta material och huvudpersonerna Asta, Bea och Cesar så introducerar vi även våra Läsfixare. En i taget för vi in dem som ett verktyg att använda under högläsningen. I onsdags fick Spågumman göra entre och det utifrån den fantastiska samtalsbild som hör till det aktuella kapitlet.

Vi funderade över vilka personerna var på bilden och vad texten skulle kunna handla om. Därefter läste jag texten med inlevelse och eftertanke. Jag pausar ofta och tänker högt varför jag tror att det kommer att hända vissa saker. Vid några tillfällen låter jag eleverna fylla i vad det är för ord som kommer att komma i texten. Ett exempel är när Cesars morfar får en påse av sina grannar med någonting som sticker upp. Har eleverna varit med och lyssnat så kan de med lätthet flika in att det är en ros som sticker upp när jag stannar i texten.

Att låta eleverna förutspå vad som kommer att hända skapar ett intresse och engagemang att vilja veta vad som kommer att hända och vid flera tillfällen jublar de små trollen när de har haft rätt i sin förutsägelse.

Jag tycker att UR film från vår lilla förskola visar detta fenomen väldigt tydligt:

http://urplay.se/Produkter/182945-Strategier-for-lasforstaelse-Hoglasning-i-forskolan

Även om vi inte har introducerat Reportern ännu ställer jag frågor till eleverna. Varför får morfar en tår i ögat? Har du blivit orättvist beskylld någon gång? Jag stannar även upp vid ord och begrepp som jag känner är viktiga för textens innehåll och förklarar innebörden i dessa. Det är med andra ord jag som förfogar över verktygen/strategierna men får med eleverna i högläsningen genom att vi gör detta.

Högläsningsstunderna med textsamtal är mina absoluta favoritlektioner så ge inte upp ni där ute som kämpar med att få det att fungera! Se En läsande klass som en inspirationskälla att ösa ur. Stressa inte, ta det i er takt med texter som intresserar/engagerar er!

Lycka till!