Lite tankar från ett vintrigt Finland

I morgon är det dags igen att gå upp på scenen efter Barbro Westlund. Som forskare är hon orolig över vårt projekt "En läsande klass och hur detta projekt kan komma och landa i svensk skola. Jag tycker att vi skall ta denna oro på allvar och se riskerna men samtidigt lita till oss själva och göra det vi tror på och känner fungerar. Barbro kommer säkerligen peka på dessa risker i morgon även om vi befinner oss i ett annat land och därför har jag redan nu funderat över hennes oro och kritik

Pedersöre

Westlund menar att vi gör fel när vi introducerar lässtrategier och tar en strategi i taget och befäster den under några lästilfällen. Strategier skall användas vid behov och inte samtidigt. Men då undrar jag hur vi skall kunna synliggöra våra tysta tankeprocesser och som pedagog visa på hur vi använder resp. strategi? I vår undervisning introducerar vi en strategi i taget och när den är introducerad finns den med så fort vi tar oss an en text. Vi gör det under några enstaka lektionstillfällen och när alla strategier är introducerade genom modellektioner och genom att vi har prövat tillsammans använder vi de strategier vi behöver för att förstå en text på djupet. Just denna strukturerade inlärning har jag upplevt hjälper eleverna att förstå vad det är vi gör och att de då får verktyg med sig in i alla olika texttyper i alla ämnen.

Westlund menar att personifieringen och konkretiseringen av dessa strategier i form av figurer är farlig eftersom eleverna då inte blir medvetna om det vi gör. Hon menar dock att det är en inkörsport och ett tankestöd för yngre elever. Här håller jag till fullo med Barbro. Vi använder Läsfixarna vid introducerandet men redan från början finns de olika förmågorna också med att; att förutspå, att utreda nya ord och uttryck, ställa frågor, sammanfatta och att se inre bilder.

W menar att det inte är strategierna som skall styra val av text utan att man skall välja text utifrån sig själv och sin grupp. Även här håller jag med Barbro och jag tycker verkligen att man skall se ”En läsande klass” som ett smörgåsbord av texter. Att man utifrån sin egen undervisning skall plocka in de texter som är aktuella i de ämnesområden man arbetar med. Dock är det samma sak här att vi har skrivit modellektioner som skall ses som stöd och inspiration hur man kan tänka högt när man introducerar strategierna. Vi har just till dessa texter valt utifrån intresse och engagemang men också hur det har fungerat i våra klassrum vid introducerandet av strategierna.

Enligt W så kan ELK bli en receptbok och visst kan den det men jag tycker man underskattar och nedvärderar lärares proffessionalism när man uttrycker det så.  Det finns risker med alla läromedel, olika typer av arbetssätt o s v och det kräver av oss lärare att vi har ett kritiskt förhållningssätt och sovrar i det stora utbud som finns. Vi skriver att ELK som skall ses som en inspirationskälla och att man måste göra materialet till sitt eget.

Det finns en risk att figurerna tar överhanden och man glömmer innehållet i texten. För mig är strategierna ett stöd och ett verktyg för att skapa motivation och engagemang i en text. Verktyg att nå textens djup och innehåll. Jag har flera ggr skrivit om hur lässtrategilektionerna kan ta mig och gruppen precis var som helst eftersom jag utgår från eleverna och deras frågor, tankar om textens innehåll. På varje sida i handledningen skriver vi att; -Var inte rädd att släppa taget om strategierna när diskussionerna tar fart i klassrummet. Knyt ihop på slutet istället och diskutera vilka verktyg ni använt i textsamtalet.

Det har aldrig varit vår avsikt att ELK skall användas som en receptbok och jag tycker inte vi kan göra det tydligare när vi visar på hur detta förhållningssätt till texter skall införlivas i den egna undervisningen i alla ämnen. En Läsande Klass är en STÖDSTRUKTUR och en INSPIRATIONSKÄLLA. Vi visar dessutom på hur arbetet med läsförståelsestrategier är en del i Ett språkutvecklande arbetssätt och ger exempel på hur läsa och skriva går hand i hand bl a genom ”Cirkelmodellen”