Skrivarskola för Superdetektiver

 Steg 2 Personbeskrivning

I Martin Widmarks bok Silvermysteriet finns det några personbeskrivningar om Lasse och Maja men ofta vet eleverna mer än vad som står i just den högläsningsboken. Här kan eleverna hämta inspiration från böcker de läst eller kanske filmer de sett om Lasse och Maja. 

Genom att läsa och reflektera över hur författaren gjort så får vi en modell för hur vi själva kan göra. 

I elevboken får eleverna beskriva någon av detektiverna Lasse eller Maja som en förberedelse inför de detektiver som ska finnas med i deras egna berättelse. 

Eleverna får också jämföra sig själva med en av detektiverna i ett VENN-diagram. En uppgift som eleverna tycker om och där det blir tydligt vad som är inre och yttre egenskaper.

Och så skriver vi tillsammans. Här visade klassläraren att man också kan gå tillbaka och förbättra texten. Just i det här fallet var det inledningsvis lite svårt att få in personbeskrivningarna men när eleverna tittade med nya ögon och hjälptes åt fick de till några riktigt fina beskrivningar. 

I elevboken får eleverna fundera över sina egna detektiver, rita porträtt och beskriva dem. När eleverna nu ska skriva kapitel 2 i sin detektivhistoria är de väl förberedda. Som stöd kan de ha både berättelseansiktet med planeringen och deras personbeskrivningar framför sig när det är dags att skriva. 

Nu händer det saker i Skrivarskolan!

Skrivarskola för Superdetektiver utgår från Cirkelmodellen vilket innebär att man förutom att läsa och bearbeta en gemensam text även skriver tillsammans före eleverna skriver på egen hand. Vi har valt att använda "Berättelseansiktet" för att planera både den gemensamma detektivhistorien och den egna. I kopieringsunderlaget till LH i Skrivarskolan finns även andra förslag på planeringsmallar.

Här ser ni hur klassen gemensamt planerat en detektivhistoria. Denna planering är inte huggen i sten utan går att ändra på under tidens gång när man kommer igång med skrivandet.

Här har en elev planerat sin egen detektivhistoria. Vilken miljö ska berättelsen utspela sig i. Vilka personer ska vara med och vilket brott ska begås. Vad ska hända först, mitten och sist i berättelsen. 

Steg 1 Miljöbeskrivning och inledning 

Steg 1 i Skrivarskolan handlar om att analysera hur författaren Martin Widmark gör när han beskriver olika miljöer i den gemensamma högläsningsboken för att sedan träna på att göra egna miljöbeskrivningar. Men precis som tidigare skriver klassen gemensamt först på sin gemensamma detektivhistoria. Den gemensamma texten och de beskrivningar som eleverna gör i sin arbetsbok ska sedan vara en hjälp när det är dags att skriva de egna detektivhistorierna. 

I elevens bok får de först träna på att se, höra, känna i den situation och miljö som deras historia ska handla om.

Här har klassen skrivit en inledande text med miljöbeskrivningar. "Hon känner sig taggad och pirrig när hon hör kamraternas stönande andetag och ser publiken sätta sig på läktaren."

Och så var det dags att skriva egen inledning där miljöbeskrivningarna får ta plats. 

På väggen i klassrummet sitter de olika stödmallar som hör till Skrivarskolan. Ingredienser för att skriva en detektivhistoria, miljö- och personbeskrivning. Dessa är tänkta att stötta eleverna genom hela skrivprocessen.

Skrivarskola för Superdetektiver

 Nu är vi igång!

Det är av största vikt att presentera författaren och illustratören till den gemensamma högläsningsboken. Genom att göra det kan eleverna både analysera hur författaren har skrivit, vad de tror författaren syftar på och de kan även reflektera om man kunde ha skrivit på något annat sätt. Martin Widmark är känd för de flesta och det är viktigt att lyfta elevernas förkunskaper om både författare, illustratör och bokserie. 

I elevboken får eleverna skriva vad de vet och vad de har fått lära sig om Martin genom att läsa författarporträttet. Därefter får de göra ett eget författarporträtt för i Skrivarskolan är det eleven som är huvudpersonen och författaren. 

Eleverna har denna vecka även fått bekanta sig med högläsningsboken och förutspått handling. På stora tavlan i klassrummet börjar en karta över bok, miljö, huvudpersoner växa fram. Dessutom en ordtavla där lärare och elever tillsammans fyller på med de nya ord och uttryck de möter i texten. 

Läsfixarna är små personligheter som hjälper oss att konkretisera de strategier som man sett att goda läsare använder sig av. Dessa har också fått flytta in i klassrummet för att hjälpa eleverna att ta till sig textinnehållet och förstå texten på, mellan och bortom raderna. 

Lasse och Maja och några av miljöerna som är viktiga i Silvermysteriet. 

Ordväggen där eleverna dagligen kan läsa och smaka på de nya ord som högläsningsboken har gett. Dessa ord kan man arbeta med på väldigt många olika sätt.

Spågumman förutspår

Detektiven reder ut nya ord och uttryck

Reportern ställer frågor

Konstnären ser inre bilder

Cowboyen svingar sitt lasso och fångar in det viktigaste

I elevboken får eleverna skriva och rita om sina egna tankar kring boken. De kommer att få planera sin egen detektivhistoria med hjälp av elevboken och de kommer att få vara superdetektiver och lösa olika gåtor, rebusar m m. 

Genom att läsa några kapitel i Silvermysteriet kommer elverna in i boken och handlingen. Det blir då lättare att fundera kring inledning, handling och avslut på både den gemensamma detektivhistorien som ska skrivas och på den egna. Nästa steg blir att använda berättelseansiktet för att planera både gemensam och egen berättelse. 

Nu blir det viktigt att prata om vad ett brott/mysterium är och och vad som skulle kunna vara en brottsplats. Man måste också fundera kring huvudpersoner, tjuv och misstänkta. 

Skrivarskola för Superdetektiver

Då var det dags igen! Att få planera och genomföra Skrivarskolan tillsammans med elever och lärare i åk 3 på Släbroskolan. På måndag går startskottet så förra veckan ägnades åt att välja Lasse-Maja-bok och planera upp kommande veckor. 

Valet av bok var ganska lätt trots att det finns måånga att välja på. Vi har ett gemensamt tema på skolan detta läsår och det är historia. Vi ville därför försöka knyta arbetet med Skrivarskolan till temat genom att välja en högläsningsbok där det finns ett visst historiskt fokus. I "Silvermysteriet" pågår en arkeologisk utgrävning och man hittar silvermynt från Vikingatiden. I vårt närområde har vi hällristningar från Bronsåldern samt runstenar från Järnåldern. Vi kommer att knyta det vi läser till de arkeologiska utgrävningar man har gjort där och vad man funnit. 

I Skrivarskola för Superdetektiver finns många stödmallar och planeringsverktyg. En mall är väldigt bra när man ska förbereda sig inför högläsning och textsamtal samt när man vill knyta högläsningsboken till Skrivarskolans olika steg. 

Planering Silvermysteriet

Steg 1: Miljöbeskrivning. 

Fokus: Att skriva målande. Att se inre bilder

Steg 2: Personbeskrivning. 

Fokus: Att skriva detaljerat. Att se inre bilder

Steg 3: Brott och brottplats. 

Fokus: Skrivandets form. Att utreda ord och uttryck

Steg 4: Uppdraget. Fokus: Att skriva dialog 

Steg 5: Persongalleri - misstänkta. Fokus: 

Steg 6: Spaningsarbete och ledtrådar. Fokus: 

Steg 7: Upplösning. Fokus: 

Skrivarskola för Superdetektiver är så mycket mer än bara ett projekt för skrivande. Genom att utgå från en av Lasse-Maja böckerna får man en modelltext att utgå ifrån. En text att gå på djupet i genom förståelsestrategier och textsamtal. Läsa och skriva vävs ihop som en naturlig helhet genom att vi använder oss av Cirkelmodellen. Det är av största vikt att man skriver gemensamt före eleverna skriver på egen hand. I Lärarhandledningen beskrivs detta grundligt. 

På måndag inleder vi med att ta reda på elevernas förkunskaper gällande författare, illustratör och böcker. Vi kommer att dela ut elevböcker under högtidliga former och berätta att detta är deras bok. En bok som ska hjälpa dem att skapa fantastiska detektivhistorier. 

Ser framemot att arbeta med detta projekt och för den som är intresserad av att följa vårt arbete kommer jag att dela ett blogginlägg varje fredag om hur arbetet fortgår. 

Nu lyfter vi läsningen med Polylino

Jag har under detta år gjort en Polylinoresa. Allt började precis för ett år sedan när jag fick en provlicens på Polylino. Mitt intresse väcktes då jag hittade en textskatt med flera verktyg som jag kände var fantastiska i mitt arbete som speciallärare. Böcker inlästa på flera språk. Böcker som man kan lyssna på samtidigt som man kan se texten rulla fram. Böcker sorterade efter ålder och tema och så mycket mer...

Under sommaren 2021 fördjupades mitt intresse då jag fick ett roligt sommarjobb åt Inläsningstjänst. Jag fick det stora förtroendet att utifrån Barbro Westlunds pinfärska lärarhandledning skapa lektionsplaneringar utifrån Barbros modeller och texterna i Polylino. 

Jag blev under sommaren väl förtrogen med både handledning och den digitala tjänsten Polylino. Jag såg potentialen att använda dessa verktyg i ett kollegialt lärande. Det fanns dock ett problem. Vi hade varken skollicens eller kommunlicens. Jag och vår språkutvecklare i kommunen begav oss till ett rektormöte för att övertyga rektorsgruppen att Polylino är ett måste på våra skolor. Vi pratade oss varma och lyckades få rektorerna att förstå och ge klartecken till licens. 

Nästa steg var att övertyga mina rektorer om att vi behövde skolutvecklingstid för att arbeta kollegialt med lärarhandledningen, modellerna och texterna i Polylino. Envis som jag är lyckades jag även här och fick 6 träffar på 2 timmar vardera att förfoga över. Sagt och gjort så fick jag djupdyka i lärarhandledningen ännu gång. Nu för att bryta ner allt detta bra men omfattande i mindre delar och planera givande träffar med både teori och praktik.

Under våren genomförde jag denna lärmodul "Vi lyfter läsningen med Polylino" vilket var väldigt uppskattat hos pedagogerna på vår skola. 

Vi prövade många modeller under dessa träffar men en modell gick pedagogerna igång på lite extra och det var Snurran. På sid 75 i lärarhandledningen kan man läsa mer om varifrån modellen kommer, syftet med modellen och även ta del av "Så här kan du göra" som Barbro skrivit.

Under sommaren skrev jag lektionsplaneringar till denna modell och skapade då flera snurror. En snurra som kan användas före läsningen av berättande text. En under läsningen samt en efter läsningen. Jag skapade också en snurra före läsningen av faktatext. Eftersom Polylino är en digital tjänst så ville jag även skapa digitala snurror. Jag använde programmet Wordwall och skapade dessa digitala snurror.

Före läsningen berättande text

Under läsningen av berättande text

Efter läsningen av berättande text

Före läsningen av faktatext

När vi undervisar i läsförståelse är det av största vikt att vi inte lämnar eleverna ensamma i sitt lärande utan finns med som vägledare och stöd. Börja alltid att modellera den strategi du vill att eleverna ska pröva att använda. Pröva sedan gemensamt före eleverna prövar på egen hand. I mina lektionsplaneringar för ILT har jag skrivit och gett förslag på hur man kan modellera Snurran. Hur man kan arbeta med den gemensamt och hur eleverna kan arbeta med den självständigt. Här nedan får ni ett förslag på hur man kan modellera Snurran under läsningen av berättande text. 

Modellektion Snurran- under läsningen

Min Polylinoresa fortsatte under denna termin genom att Barbro Westlund bad ILT att kontakta mig för att tillsammans med henne diskutera och visa på fördelarna med lärarhandledning och Polylino. Jag fick ta med mig en lärare och frågade då Katrin Olsson om hon ville följa med. Det ville hon och det hon tillförde in i våra diskussioner var förstås hur hon gör i klassrummet med eleverna💗 Detta event gick av stapeln den 18 maj och över 500 lärare lyssnade på distans. Diskussionen mellan oss spelades in och länken kommer att ligga ute några dagar nästa vecka så att den som vill kan titta på den.

Digitalt kollegialt lärande genom kooperativa strukturer och språkutvecklande arbetssätt

 

Jag har inte bloggat på väldigt länge utan nöjt mig med att skriva lite längre inlägg både på facebook och instagram men nu kände jag ett behov av att dela med mig hur jag planerar och genomför ett kollegialt lärande på distans med mina kollegor. Under våren 2020 tog Nyköpings kommun fram en gemensam språkutvecklingsplan som skulle implementeras under nästa läsåre d v s i höstas och nu i vår. Jag fick den stora äran att leda detta arbete på vår skola Släbroskolan. När man ska inleda ett utvecklingsarbete är det viktigt att ta reda på var vi står och var vi vill komma. Jag skapade därför en enkät i ett google formulär både för pedagogerna F-6 samt fritidshemmet. De fick också en introduktion i form av en skärminspelad presentation som jag delade och utifrån den diskussion i smågrupper. Allt mynnade ut i att jag fick klarhet i vilka områden i språkplanen som vi känner att vi arbetat med och kommit en bit på väg med men jag kunde också ringa in några utvecklingsområden. 

På lågstadiet och fritidshemmet önskade pedagogerna att få fortbildning i hur vi kan tillgängligöra språket ännu mer för elever med ett andraspråk men också för elever med någon form av svaghet i språket, språkstörning, autism m m. Jag gick hem och letade uppslag i böcker och på nätet och hittade en webbaserad utbildning som logopeder i region Uppsala tagit fram. En kurs i "Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation" Pedagogerna nappade på idén och vi har nu genomfört halva utbildningen. Det är så häftigt när alla pedagoger i två olika verksamheter lär sig ett verktyg samtidigt för då får det genomslag. Eleverna tycker att detta med tecken är roligt och för vissa elever är detta en nödvändighet. Kopplat till tecken arbetar vi också medvetet med bildstöd och samtalskartor. Kommunen har licens på det fantastiska programmet Widget online. Här hittar ni  Webbkursen i TAKK

På mellanstadiet önskade pedagogerna fördjupa sig i olika språkutvecklande modeller och kooperativt lärande. Sagt och gjort jag beställde boken "Kooperativt lärande i praktiken", "Lektionsdesign" samt ett Lärande för alla". Eftersom vi inte har någon skolutveckling på plats utan allt arbete sker för närvarande endast i teamen för varje årskurs så fick jag tänka till lite hur jag skulle kunna skapa förutsättningar för ett kollegialt lärande på distans. Jag som aldrig använt Classroom insåg att jag måste bli kompis med det verktyget då man kan använda det för att samla material, ge ut pedagogiska uppdrag samt skapa möteslänkar i MEET både där vi kan ses alla och där pedagogerna kan arbeta i smågrupper. 

Under två träffar nu har vi tagit del av filmer om kooperativt lärande, vi har testat att arbeta med olika parstrukturer och roller. Vi har prövat olika språkutvecklande modeller som VÖL och VENN samt läsförståelsestrategier på olika texttyper. Jag har alltid ambitionen att vi pedagoger ska pröva modeller, arbetssätt tillsammans före vi testar med eleverna så på vår förra träff angrep vi t e x en dikt med hjälp av förståelsestrategier.

Mellan varje träff har pedagogerna pedagogiska uppdrag att genomföra i klasserna och reflektioner över hur det gått delas med mig i classroom samt att de förstås får berätta om arbetet och hur det gått på nästa träff, förstås genom någon kooperativ struktur. 

Häromdagen pratade jag med vår språkutvecklare i kommunen och några andra specialpedagoger. Vi kom in på begreppet differentierad undervisning. Ett begrepp som inte jag använt så mycket men jag inser att det är så jag har arbetat samt att det är ett förhållningssätt som vi försökt att åstadkomma med vårat projekt "En skola för alla" i samarbete med SPSM. Eftersom inte jag är så bekant med begeppet kan det vara fler som inte vet riktigt vad det innebär. Av den anledningen samt att det går hand i hand med vårt språkplansarbete så har jag gjort en planering utifrån detta begrepp och arbetssätt i vår nästa träff med mellanstadielärarna. När jag letade runt på nätet hittade jag ett helt fantastiskt inlägg av en mycket duktig pedagog, Ulrica Elisson Grane sammanfattar sin undervisning på ett konkret och bra sätt

http://www.ulricaelisson.se/differentierad-undervisning/ 

När jag letade lite till hittade jag en inspelad föreläsning Webinarium differentierad och utmanade undervisning med samma duktiga pedagog samt en film som UR tagit fram. 

https://urplay.se/program/213371-larlabbet-differentierad-undervisning-for-att-utmana-alla-elever

Vi kommer inleda träffen nästa vecka med ett individuellt arbete som innehåller att först av allt skriva i ett VÖL- schema som jag skapat i ett googleformulär vad den enskilda individen vet om differentierat lärande och hur hen använder det i sin undervisning. Den enskilda indviden ska också fundera på vad hen önskar veta mer om arbetssättet. 

Efter det ska ett stoff intas både genom att läsa, se på film samt lyssna på en föreläsning. Allt detta förberedelsearbete sker på tid som är avsatt för detta arbete. 

Efter den individuella "inläsningen" ses vi digitalt i MEET i vårt stora digitala mötesrum. Där har jag planerat att genomföra en språkutvecklande modell som heter "Dictogloss" på en viktig del i en artikel som handlar om differentierat lärande. I Dictogloss krävs samarbete både i par och grupp för att få till uppgiften - ett kooperativt lärande. 

Därefter är det dags att gå ut i de digitala smågrupperna och dela in gruppens medlemmar i 4 roller. Roller som är hämtade från boken "Kooperativt lärande i praktiken" Rollerna är Sekreterare, Ordfördelare, Fokushållare samt Tidtagare.

Grupperna har nu i uppgift att under 5 minuter diskutera det stoff som de intagit genom flera olika sinnen och sekreteraren skriver ner det gruppen kommer fram till i ett google dokument. Detta dokument delas efter 5 min med sekreteraren i en annan grupp och så fortsätter arbetet i 4 omgångar. Sekreteraren läser vad den eller de tidigare grupperna har skrivit och fyller på viktiga saker i dokumentet. Digitalt genomför vi strukturen Karusellen i ett kooperativt lärande. 

Grafik: Martin Silfvast

När stoffet är diskuterat ordentligt går den enskilda individen tillbaka till VÖL-schemat och fyller i vad hen har fått med sig kring differentierat lärande. Vilken ny kunskap har intagits, vad kan hen tänka sig att pröva i den egna undervisningen, är det någonting i det stoff som vi tagit del av som hen vill fördjupa sig i framåt m m 

Som avslutning på träffen knyter vi ihop dagen med att ses i vårt stora digitala mötesrum och jag delger pedagogerna vilka pedagogiska uppdrag de har till nästa träff.

Behöver jag skriva att jag längtar till nästa vecka att få genomföra detta....

Det fantastiska men också väldigt utsatta läraryrket

Detta blogginlägg skrev jag för nästan exakt två år sedan då jag hade ett extremt behov av att skriva av mig om en jobbig situation. Jag lät några som jag har förtroende för läsa det jag skrivit och fick då rådet att inte dela detta. Att det skulle göra situationen ännu värre och att jag skulle hängas ut ännu mer. Jag tror i efterhand att det var bland det värsta att stå ut med. Att jag inte hade möjlighet att svara upp mot det som jag upplevde som kränkning både mot mig som person och i min yrkesroll.

Nu har två år gått och jag tror jag vågar göra min röst hörd och med detta visa på läraryrkets utsatthet. Jag har lärt mig en hel del på vägen och jag har varken före eller efter denna situation upplevt något liknande, så situationen är på många sätt unik men ändå bland det jobbigaste jag varit med om under mina år som lärare.

Från Maj 2017

Känner ett så starkt behov att få skriva av mig och få dela mina tankar kring läraryrkets speciella roll som jag under det senaste året fått erfara är väldigt utsatt. Jag har arbetat 20 år som lärare och har alltid haft en tro på vikten av ett bra samarbete hem och skola. Under mina 20 år har jag träffat många föräldrar. En del oroliga, andra rädda, några arga och förstås många nöjda och glada. Vi har inte alltid tyckt lika men vi har kunnat mötas och diskutera problematiken, hur vi tillsammans kan se till att skolgången blir så bra som möjligt för eleven. Jag har alltid försökt möta alla med respekt utifrån vetskapen om att föräldrar känner sina barn bäst. Jag upplever också att jag försökt ha en ödmjuk och inlyssnande sida. Jag har alltid haft en övertygelse att det mesta går att lösa genom en bra och respektfull kommunikation.

Denna övertygelse har under detta år naggats rejält i sömmarna och jag tror vändpunkten kom nästan för exakt ett år sedan. Jag hittade ett facebook-minne där jag skrivit att jag för första gången under mina tjugo år som lärare funderat på om jag faktiskt skall göra någonting annat än att vara lärare och det är inte på grund av eleverna.

En lördagskväll för ett år sen öppnade jag min mail och fick uppleva någonting som jag aldrig upplevt tidigare. Att en förälder dissekerat mitt mail om hur skoldagen varit, kommenterat hur fel jag gjort i diverse situationer och sedan delat detta med mina närmaste chefer, mina högre chefer, kommunpolitiker mfl. Jag blev bestört, ledsen och kände mig utlämnad. Självklart ska föräldrar få ha åsikter om mitt agerande i olika situationer och visst kan jag göra fel men istället för att prata med mig så lämnades jag ut utan möjlighet att förklara hur jag tänkt och varför jag skrivit som jag gjort.

Under året som gått har detta upprepats många gånger. Det har dessutom följts av anmälningar till skolinspektion, polis och arbetsmiljönämnd. Eftersom vi är offentligt anställda är allt vi skriver i vår mail offentlig handling och kan begäras ut. Under några dagar i mars fick jag och mina kollegor ägna mycket tid åt att leta mail och skriva ut. Dessa mail har sedan granskats och skickats tillbaka till oss med tolkningar som vi inte visste var möjliga. Dessa tolkningar har skickats till diverse myndigheter och organisationer. Elevens rätt, Skolinspektion, Barn och Ungdomsnämnden, alla olika former av chefer i kommunen mfl. Jag har anklagats för att ha skrämt mina kollegor till att inte berätta sanningen, jag har fått höra att det är skamligt att jag inte kan utföra mitt arbete bättre, att jag komponerar ihop fina historier fastän jag inte närvarat, att jag tappat bort mig själv och springer andras ärenden m m. Ett uttalande gick rakt in i hjärteroten på mig:

"Marie hur kan det bli så här ?! Vems bästa har du för ögonen, eleven eller ditt egna ?
Man ger inte upp och hånar elever i lågstadiet med funktionsnedsättning.
Kom igen och tagga till, hjälp ungen istället för att fälla krokben."

Jag har alltid haft ett genuint intresse och en vilja att hjälpa de elever som har det lite svårt i skolan. Jag har under mina 20 år som lärare alltid haft någon form av specialläraransvar. Jag har alltid haft ledorden från läroplanen nära: "Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.” 

Så fruktansvärt hemskt att bli anklagad för att håna elever och fälla krokben när mina hjärtefrågor är precis det motsatta. En hel del tårar har fällts utifrån just denna kommentar.

På facebook och på twitter har både skolan, rektorer, skolhälsovården och enskilda lärare hängts ut på olika sätt. När jag för min egen överlevnads skull fått till en kommunikationsplan och när jag informerar om denna blir även jag uthängd på twitter.

Allt detta gör mig så fruktansvärt ledsen och det tar så oerhört med energi från sådant som är viktigt, exempelvis mötet med eleverna och undervisningen. Jag har flera gånger kommit till skolan och mitt fina klassrum förväntansfull inför en ny skoldag. Jag har öppnat mailen och rullgardinen har dragits ned.  

Jag har alltid älskat mitt arbete men frågan är om det är värt detta?

Och det är klart att det är! Det finns inget bättre att möta elever i den tidiga läs- och skrivinlärningen, få se stjärnögon tändas och tillsammans ta oss in i de mest fantastiska världar genom litteratur och genom textsamtal.