tisdag 17 mars 2015

Att få vara en del i ett lärande är fantastiskt!

Nästan för ett helt år sedan fick jag en annorlunda men väldigt spännande förfrågan från den svenska skolföreningen Rhein-Neckar. Den kompletterande svenskundervisningen i Tyskland bedrivs genom ett flertal skolföreningar utspridda över hela landet. För att utveckla sin undervisning och skol- och föreningsarbete organiserar de varje år en gemensam Nätverkskonferens och i år var det mig de ville bjuda in för att komma vidare i sitt arbete med att undervisa i läsförståelse. 



Väl nere på plats i Mannheim insåg jag hur lite jag egentligen visste om den kompletterande svenskaundervisningen utomlands, hur den organiseras samt vilken kursplan de arbetar utifrån. Det visade sig bli ett mycket inspirerande och lärorikt möte även för mig och min kollega Ann Löwbeer som också deltog. De människor vi mötte hade väldigt olika erfarenhet och utbildning men med en sak gemensamt; Ett fantastisk engagemang och brinnande intresse för att levandegöra det svenska språket för de barn som är bosatta utomlands och har minst en förälder som är svensk medborgare och dessutom har svenska som ett levande språk i hemmet. Så här står det på Skolverkets hemsida om kompletterande undervisning i svenska;

"Kompletterande undervisning i svenska erbjuder utbildning i svenska och om Sverige till utlandssvenska barn och ungdomar. Undervisningen följer inte gällande läroplan och kursplaner utan har en egen fastställd kursplan. Eleverna får sin huvudsakliga utbildning vid en inhemsk eller internationell skola. Undervisning i svenska språket och om det svenska samhället kompletterar denna. Studierna sker på elevernas fritid och omfattar cirka två timmar i veckan. Den kompletterande undervisningen organiseras av föräldraföreningar som godkänns av Skolverket. Verksamheten ersätts med statsbidrag."

Med helt andra förutsättningar vad gäller lokaler, digitala verktyg och antal timmar i veckan oroade jag mig lite över hur min föreläsning kring läsförståelsestrategier skulle landa. Men oron var helt obefogad. En läsande klass mottogs med öppna armar och de verktyg som jag presenterade analyserades och gjordes om för att passa in i den verksamhet/situation som dessa pedagoger befinner sig i. Eftersom denna undervisning sker på eftermiddagstid eller på helger i klassrum som är lånade går det inte att ha väggaffischer, skyltar m m uppsatta. En pedagog hade löst detta på ett fantastiskt sätt som inspirerade mig mycket. Utifrån en modell hämtad från USA, kallad "lapbook" hade hon tillsammans med sina elever skapat en möjlighet till dokumentation som hon kunde bära med sig från gång till gång och som var utbyggningsbar. Utifrån boken "Häxorna" av Roald Dahl hade de använt läsförståelsestrategier och dokumenterat sina förutsägelser, frågor och sammanfattningar m m. Även person- och miljöbeskrivningar fick utrymme samt andra uppgifter kopplade till bokens innehåll. 




En annan sak som verkligen genomsyrade dessa pedagogers syn på inlärning var att hitta barnens lust att lära. Ett lärande och en undervisning där eleverna genom lek och olika former av skapande utvecklade sitt språk. En språkinriktad undervisning med språket i fokus oavsett tema och område. Varje läsår låter dessa föreningar en svensk teatergrupp som kallar sig för "Oban-teatern" komma ner till Tyskland för att ha en eller flera teaterföreställningar. Dessa föreställningar har alltid sin utgångspunkt i en bok och pedagogerna arbetar mycket med både för- och efterarbete. Andra aktiviteter kunde vara sång och musik och framförallt jätte mycket högläsning. Då tillgången på svensk litteratur inte är så stor så var de mycket tacksamma över alla de texter som finns med i "En läsande klass". När de dessutom fick se att alla texter finns inlästa såg de många användningsområden. 


Föreläsningen avslutades med en workshops och möjlighet till reflektion och diskussion. Pedagogerna fick pröva att själva ta sig an olika texter och fundera över sitt eget strategianvändande och hur man skulle kunna tänka högt för att synliggöra tysta tankeprocesser. Aktiviteten var påtaglig och jag kunde känna mig lika nöjd som under ett textsamtal tillsammans med mina elever. Det är fantastiskt att få vara en del av ett lärande!



Marie Trapp

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar